På resande fot

Så här vill jag att det ska se ut när jag är ute och reser. Hård resväska (Alstermo Bruk), weekendbag (Louis Vuitton Damier Keepall) och några blaskor (t.ex. GQ och Vanity Fair). Med världsvan grace äntras planet, och svetten förmår inte, ens för en ynka sekund, pärla sig på pannan under hela flygningen. I iPoden spelas någon väl vald melodi som lovar gott inför en skön semester i främmande land.

Men dikt är dikt och inte verklighet. Mina "resor" - nej, fel ordval - "transporten" av den arma köttklump jag kallar kropp - med tillhörande "Ica-kasse-packning" - består snarare i att pressa in sig i en klaustrofobiskt trång automobil. Att med nervevade rutor och lökringar under armarna försöka förmå sig att - i avsaknad av luftkonditionering - uthärda den osannolika hettan. Som enda tröst ljuder det alltid så behagliga P1 ur den skrapiga radion. Ett skenbart lugn, endast för att brytas av resesällskapets sporadiska redogörelser kring djurlivet på de rapsgula och solindränkta fälten.

Men ack, vad är väl en bal på slottet?